Det är inte ofta som jag sätter en rubrik på mina blogginlägg. Men jag kände att jag borde göra det nu.
Ibland så blir jag så frustrerad. Frustrerad över hur folk tänker och hur de kan göra som de gör. De pratar om hur dåligt det är att göra si och så, sen så springer de och gör exakt samma sak själv. Utan att ens reflektera över att de själva kanske har försatt någon i en situation som man själv just var i, och som man själv inte gillade. Och så blir jag arg, för att jag själv inte vågar säga rakt ut hur jag tycker och tänker. Säga det till dem det berör, att folk tar åt sig och blir sårade, att folk känner tvivel inom sig själva och kanske till och med mår dåligt. Det är så irriterande med folk som bara ignorerar, glömmer bort och helt enkelt bara ser förbi personer utan att ens verka bry sig.
Och hela tiden så tänker jag att det nog inte är deras fel. Att de kanske har en anledning till att de gör så. Att de kanske bara råkat glömma. Trots att det händer gång, på gång, på gång. Men jag vill bara inte inse att de kanske helt enkelt gör det med flit. Att de kanske inte bara råkar glömma utan att de gör sånt med mening. Men jag vill inte inse det. Det gör för ont.
Och det kanske inte ens är så. De kanske bara råkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar