Jag gick in på min gamla blogg, jossss.blogg.se och så hittade jag dethär:

- Vet du vad ?
- Nej ?
- Jag älskar dig, Alexander Morin

Har du någonsin haft den där känslan av att det aldrig kommer att kunna bli bättre? Att allting är på topp och att man lever så nära gränsen utav perfekt som man kan komma? Det är en såndär känsla som man vill att varenda människa i hela världen ska få uppleva. För det är iallafall det bästa som har hänt mig. Den dagen som Alexander kom in i mitt liv och gav mig den känslan.

Jag skulle kunna förvandla mitt hjärta till glas, och ändå våga lägga det i din hand. Är inte det magi?

Allting går liksom så lätt, livet leker. Kärleken spirar och man struntar i om det går tungt i skolan eller på träningar. Allting känns lika bra ändå, trots att man misslyckas ibland. Man känner att ett misslyckande på vägen spelar ingen roll, för jag har någon som älskar mig trots alla mina brister och fel. Man tänker att det inte gör något för jag har någon som älskar mig på djupet, och är tillsammans med mig för att han vill.

För att hans hjärta slår för mig på samma sätt som mitt slår för honom.

Man känner någon slags frihet i sig själv så fort han håller en i handen. Jag känner att jag skulle kunna klara av vad som helst, bara han finns där, bara han har sina fingrar sammanflätade med mina. Men så fort han släpper min hand, så vinglar jag till. Jag tappar inte balansen, jag faller inte. Men lugnet, tryggheten och allting som han ger mig försvinner så fort som han försvinner för långt bort. Och då blir jag lika ostadig som Bambi på hal is.

If i can't hear you heartbeats then you're to far away.

Första gången jag såg honom som på riktigt var första dagen på sommarjobbet. Alla var stört trötta, och om jag inte minns fel så kom han, Björn och Robert sent. (Som vanligt) Snacka om utstrålning han hade när han kom klivandes in på porsöplast. När han log fick jag rysningar längs med hela ryggraden och jag var fast redan efter första gången som han såg mig i ögonen.Ögongodis. Men det blev inget då, det kom en massa annat. Vi såg knappt till varandra under sensommaren och hösten.

Men allt har sin plats i tiden, och det är bättre nu än aldrig. Och jag har funderat över om ödet kanske testade oss?

Vet du hjärtat att jag hade nästan glömt bort dig, efter en hel sommar, en hel höst och en halv vinter. Jag hade glömt bort hur varma dina ögon är och hur du lyser när du ler. Jag hade glömt bort hur du rör dig när du går och hur du ser ut när du är trött sådär på morgonen. Jag kom nästan inte ihåg om dina ögon var sådär blå eller om dom var gröna. Jag kom knappt ihåg hur du såg ut när solen sken i ditt hår, och hur man såg att det blektes under jobbveckorna. Jag hade till och med slutat prata om dig, jag nämnde dig knappt.

När du har slutat leta, När du har slutat sörja, När du minst förväntar dig det, och när du minst förtjänar det, då finner kärleken dig.

Men på juldagen, då kom alla minnen tillbaka. Och jag fick tillbaka fjärilarna som jag hade haft redan i sommar. Jag kom ihåg precis hur det var varje gång jag såg dig. Som efter att jag hade dömt, när du var i Karlsvik på damlagsmatchen. När vi möttes vid ingången i Smedjan. Jag kommer fortfarande ihåg hur du log, vad du sa. Hur det kändes och vad jag tänkte. Redan då var du killen i drömmarna som man aldrig skulle kunna få.

Hur fan kunde det bli så här? Sen när börjar drömmar att slå in? Sen när förtjänar jag att få vara så här lycklig?

1 månad med dig känns så lite, eftersom att vi båda vet att om vi hade visat det tydligare så hade vi kanske kunnat ha 8 månader snart. Allting med dig känns så rätt, varenda liten grej. Och jag har iallafall planerat att hålla hårt i dig jävligt länge. Sen får vi se vars ödet leder oss, men jag vill vara med dig Alexander Morin. Hela mitt hjärta bara skriker efter att få vara med dig. Nära dig. Vi klickade älskling. Det känns som om vi gjorde det. Vi klickade direkt.

Du säger att du aldrig upplevt en sådan kärlek som våran, jag säger att det kanske aldrig har funnits en sådan kärlek som våran.

Att det finns sådana människor som dig gör att man ser lite ljus i den här världen. Det får en att inse att det faktiskt finns ärliga människor som man kan lita på. Att det finns människor som endast är gjort av gott. För jag har inte sett en enda sida av dig, som medvetet skulle gå in för att skada. Du är nog en av världens mest omtänksamma personer. Och det är en av dom sakerna som jag älskar med dig.

En dag kommer du att inse hur fantastisk du är, och när den dagen kommer så hoppas jag att du fortfarande stannar med mig.

Jag älskar dig, och du har hela mitt hjärta. Och jag skulle aldrig göra något för att såra dig. För den som sårar dig, förtjänar inte att bli förlåten. För den som sårar något så rent, något så underbart, någon som är en sådan ljuskälla i mörkret, han eller hon har helt enkelt ingenting vettigt bakom pannbenet och borde spärras in.

Du är världens finaste, och om någon säger någonting annat så tänk bara på hur mycket jag tycker om dig.

Alexander Morin - det blev en himla massa krumelurer. Säkert en hel del omständiga meningar och baklängesvända ord. Felstavningar och annat skräp. Men jag hoppas att du förstår att jag älskar dig. Och jag kommer aldrig att tröttna på att säga det. Precis som jag aldrig kommer tröttna på att säga hur fin du är.

Du kommer att få höra en hel del "smörigheter" komplimanger, kärleksfulla ord, meningar, texter. Men det är mitt sätt att visa hur betydelsefull du är för mig. Mitt sätt att visa att en stor del av mig är beroende utav dig och din kärlek. Du är min drog. Och du ger mig hemska abstinensbesvär. Men det är värt det.

Mine Mine Mine Mine Mine Mine Mine Mine Mine Mine Mine Mine,