Gud. Nu har jag fyllt i papper till Miroi. Jag känner mig så fruktansvärt oengagerad inför detta. Det känns bara jobbigt, tråkigt och motigt. Jag vill inte sitta på massa seminarier och skit. Jag vill inte få en massa hemläxor och uppgifter. Då hade jag väl börjat plugga!? Jag vill ha ett jobb, ha en mer aktiv och utmanande vardag, få pengar och slippa sitta hemma hela dagarna. Det enda som känns positivt med den så kallade jobbcoachningen är att jag får hjälp med att förbättra mitt CV, skriva ett personligt brev och en meritförteckning. Och träna på min intervju teknik. Sen så var det positivt slut.

Jag ber till Gud att jag får en fast anställning fort som ögat. Så att jag slipper sitta på bryggeriet hela dagarna och lyssna på massa skit.

Synd bara att det inte finns några jävla jobb att söka. Eller vad sägs om rektor? Eller kanske kyrkoherde? ÅÅÅH!