Nu är jag hemkommen från staden.

Miroi var väl ingen hit som vanligt. Kändes bara tungt och jag får sån jävla ångest av att tänka på allt. Vill bara krypa in under sängen och gömma mig där tills jag dör. Bara komma fram för att äta och pussas med min fina. Inget annat.

Allt känns riktigt jobbigt just nu. Och då menar jag verkligen just exakt nu. När jag var och fikade med tjejerna så var alla problem i världen som bortblåsta. Jag tänkte bara på annat, åt gott och pratade strunt. Men så fort jag kom hem och började tänka så blev det jobbigt.

Vad ska jag göra? Hur ska jag kunna göra det? Hur ska jag få pengar? Jobb? Utbildning? Varför är dom tvugna att stänga den enda jävla utbildning som jag faktiskt funderade på? Fan, fan, fan.

Det enda positiva på jobbfronten är väl att jag träffade Alexandra idag, som sa att vi snart ska träffas och ha möte om Sweden Sport Academy. Det blir några kronor extra. Men inte direkt något att leva på. Måste fortfarande söka vidare. ÅÅh.

FAN, att jag inte föddes några år tidigare, då hade jag sluppit ta studenten i världens lågkonjunktur. Jävla världsekonomi. Den kan ta sig.