autumn

Känns tufft att erkänna detta, riktigt tufft. Jag har nästan inte ens velat säga det högt för mig själv i rädsla för att det ska bli sanning. Har inte ens velat tänka tanken för då blir det helt plötsligt så verkligt. Men idag gick det inte att undvika. Det var oundvikligt. Det stirrade mig i ögonen åt vilket håll jag än vände mig. Det stirrade mig i nacken så fort jag försökte vända mig bort. Det kylde ner mig, isade och ilade längs med ryggraden. Frös mig till is. Mina fingrar, mina lungor och mina stackars små tår. Öronen som inte ville lyssna blev röda och ögonen som inte ville se blev fyllda med tårar när de mötte den iskalla vinden.

Det är över nu. Grönskan har tappat sin färg och solen har förlorat sin värme. Allt detta kan bara beskrivas med ett enda ord. Höst.

Ännu en sommar förbi. Ännu en sommar som man önskade att man hade fyllt med mer. Mer sol, med bad, mer glass, umgänge, fest och fotboll. Mer resor, mer mys med familjen, kubbspel, cykelturer, uteserveringar och fantastiskt fina sommarbilder. Mer kärlek, mindre jobb. Mer pengar, mer sovmorgon, sena kvällar eller kanske till och med nätter. Varma nätter.

10 månader tills vi får uppleva den igen. Och jag saknar redan midnattssolen.