Ibland känner jag mig som den enda personen i världen som är ensam. Och då är jag inte ens ensam egentligen. Men jag vet att jag tar för mycket skit. Borde stå på mig och säga emot. Men jag kan inte. Är så rädd. Är så rädd att förlora det bästa som finns. Det enda som gör att jag inte är helt ensam. Ibland går det så bra, ibland går det så dåligt. Inte dåligt. Mindre bra. I mina ögon. Vet inte hur det ser ut i andras ögon. Vill inte veta. Vill bara vara där då det går bra. Jag vill att det ska gå bra. Åh, det måste vara bra, bli bra.

13 februari, 2011. 1 år sedan. Säger rätt mycket om endel.