Stolt, nöjd, stark, BÄST!

Insåg en sak idag. Mitt i all stress, hets och ångest, alla farväl, rädsla och oro, har jag liksom glömt bort att vara stolt över mig själv. Folk i min omgivning har överöst mig med gratulationer och frågat hur det känns. Och jag har bara svarat tack, och att det känns konstigt att inte gå tillbaka till skolan. Läskigt att inte veta vad som ska hända. Rädsla för att inte veta.

Men jag är också  så mycket mer. Jag är stolt. Stolt över vad jag har klarat av, nöjd med mig själv för att jag antog en utmaning och genomförde den med bravur. Jag är så jävla bra!  3 års studier, som faktiskt inte alla klarar av, det har ag klarat av.

Jag har lyckats få ett jobb. Som sjukgymnast, eller ja, fysioterapeut. Direkt efter examen! Inte nog med att jag tagit examen på vintern då det är mycket svårare att få jobb. Jag har även lyckats få ett jobb i Norrbotten, där det är ÄNNU svårare. Konkurrensen är stor och det finns få jobb. Men jag har lyckats. Visst har jag haft tur, men det måste man ha ibland. Men jag har ändå lyckats. Jag har tagit beslutet, inser vilka uppoffringar som kommer få göras, men det är det värt.

Jag är något, jag är utbildad. Jag vet vad jag ska göra med mitt liv. OCH jag har fått mitt första jobb som ger mig erfarenheter, ett försprång och möjlighet att få något av alla dessa framtida jobb där de kräver erfarenhet.

Så idag har jag varit stolt över mig själv. Kastat jantelagen ut genom fönstret och varit nöjd. Och som belöning så klickade jag hem två tröjor av det lite dyrare slaget. För att fira. Och för att ha något att ha på mig när jag ska rocka som fysioterapeut för 7 olika boenden i Kalix Kommun.

I AM AWESOME!!!!!!