För 18 år sen, fredag den 13e, så kom storken hem till mamma Lena med en pytteplutte liten bebis. Eller jag vet inte, hon kanske var tjock. Jag har aldrig frågat... Men hon kom då iallafall, vare sig hon nu var tjock eller liten, Rebecca alltså. Sen dess så har hennes hår blivit cirka 2 kilometer längre och så har hon träffat mig. Snacka om lyckligt lottat tjej.

Men det jag vill komma fram till är att det är tamejfan sant att fredag den 13e är min turdag. Det har jag alltid sagt och det blev ännu mer tydligt när jag fick veta att Rebecca var född då. För i henne har jag funnit min bästa vän och jag funderar ibland på vars jag hade varit i livet om jag inte hade träffat henne och vad för liv jag hade haft. Och oftast kommer jag fram till att jag inte hade haft lika roligt iallafall.

Något som för mig bevisar att Rebecca inte är som någon annan är när jag tänker tillbaka på den gången då vi umgicks 6 dagar i rad. Hur fan har man något att prata om ifall att man umgåtts med samma människa 6 dagar i rad? Det vet jag att jag aldrig hade kunnat göra med någon annan. Därför är hon extra, extra speciell för mig.

Och därför förtjänar hon ett extra, extra speciellt grattis inlägg på min blogg.

Så, here you go. Jag älskar dig snuttan.

They can never have yesterday <3