Jag hatar den där känslan, när man vaknar upp på morgonen och bara vet att man kommer plågas av fruktansvärd mensvärk hela dagen. Man måste knarka alvedon, ipren, panodil. Varenda litet piller man kan få tag på. Bara för att man ens ska kunna stå upprätt. Sen så hatar jag att just sån mensvärk alltid tycks infinna sig då man ska göra en massa saker. Som idag. Springa omkring, sparka på en boll och försöka vinna en match.

Visserligen så sägs det ju att det är bra att röra på sig när man har värk. Men hur ska man kunna springa om man kämpar med att kunna stå?