Mina tankar har börjat sväva iväg mer och mer mot framtiden. Jag måste ju liksom formulera om hela bilden av den på grund av lite oväntade händelser. Men vet ni, jag tycker fan det är kul.
Jag känner mig inte lika låst längre. Det är som att jag hade ett jävla ankare kvar i denhär stan hela tiden och jag kunde åka iväg men var liksom alltid tvungen att komma tillbaka. Jag har inte det längre. Och allt detdär som jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle få möjligheten att göra, ja, det har jag möjligheten till nu. Eller ja, man kanske behöver samla på sig lite pengar. Men iallafall!
Jag har alltid avundats dem som vågat och haft råd att resa. Men nu känner jag att om jag sparar på mina slantar så kan jag fan göra det också. Och jag som lovat mig själv att inte ta studieuppehåll ser nu en möjlighet med det. Och bara dra iväg och åka omkring och leva. Andas.
Bara en sån grej som att jag kan göra min praktik vars jag vill. Jag behöver inte vara 10 veckor i Luleå på praktik. Jag kan dra till Göteborg eller någon helt annanstans, om jag vill och känner för det. Det finns ingen här som drar mig tillbaka. Än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar