Idag är det en månad kvar. Fy vad jag längtar. Behöver få egentid, min egen struktur och medföljande möjligheter. Lättare att plugga, umgås, träna, ta mig till ställen. Leva helt enkelt. Tidigare kände jag mig låst i denhär stan på grund av ett förhållande. Nu känner jag mig låst i skogen på grund av bilbrist och bussbrist. Samt de otaliga kilometrarna ifrån civilisationen.. Men som sagt, om en månad, då jävlar.