Det började via sms. Löften om en 12slagsdejt, och förhoppningar om myspussar. 12slaget kom, och vi stod där och frös i väntan på fyrverkerierna. Jag och den där killen, killen som man spenderar hela sin tonårstid med att bara drömma om. Det var precis som i en film. Vi var omringade av vänner och bekanta, leende ansikten och önskningar om en god fortsättning.

Plötsligt lös fyrverkerierna upp himlen och ett vackert ansikte vändes mot mig. Tandraden lyste vit i ett förtrollande leende, och fyrverkeriernas eldspel på himlen kunde återfinnas i hans glittrande ögon. - Gott Nytt År, sa han. Hans ansikte kom närmare mitt och våra iskalla röda näsor snuddade vid varandra innan vi lät våra läppar mötas i den första försiktiga kyssen.

Plötsligt försvann omvärlden under mina fötter och fyrverkerierna på himlen spelade inte längre någon roll. För jag hade ett eget storslagna fyrverkeri pågående inuti min egen kropp. Jag hade rysningar längs med hela ryggraden och ut i mina isklumpar till tår, och leendet tycktes inte vilja försvinna ifrån mitt rödrosiga ansikte. Vi blev tillsammans. Där och då, på 12slaget, under en sprakande vinterhimmel.

Jag vet inte hur många gånger jag har berättat om hur vi blev tillsammans. Men jag vet att jag aldrig tröttnar, och att jag återupplever precis den där känslan just nu, när jag tänker tillbaka. För mig är allting som en underbar saga som förhoppningsvis inte har något slut.