Men med lite eftertanke så hittade jag min positiva anledning. Eller ja, mina ca 30 positiva anledningar. Mina fantastiska, älskade, underbara klasskamrater som alla stormade in i Luleå och har stulit en enorm plats i mitt hjärta, och i mitt liv. Alla små saker ni gör, som vi gör, tillsammans. Det är saker som gör mig så jävla glad, och som jag inte fattar att jag levt utan. Ni är underbara, varenda en utav er. Och det är tur för er att ni kommer hem snart, och börjar mitt nya år, tillsammans med mig. För jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Kärlek på er, i massor. Och jag finns alltid här för er.

Och mina LÅ-tjejer såklart. Utan er, ingen jag. Och så är det med det.