Idag började jag fundera för mycket. Och som vanligt så tog tankarna bara fram negativa känslor och fick mig bara att känna mig ännu mindre värd. Det känns som om jag börjar lista ut vilken typ av människor som jag egentligen vill ha i min omgivning. Samtidigt som det känns kul att man får reda på vilka som verkligen är sanna så känns det trist att behöva tänka tanken att man kanske kommer att ha färre vänner inom en snar framtid. För jag kommer inte att orka hålla kontakten med folk som inte kan lyfta på telefonen och försöka hålla kontakten själv.

Dock så vill jag skriva en liten hyllning till en viss tjej. Som är snäll rakt igenom och som defenitivt inte förtjänar all skit som hon har fått under gymnasietiden. Hon har vuxit i mina ögon och jag är lite ledsen för att jag inte har tagit mig tid till att lära känna henne bättre tidigare. Det är en sån där tjej som man helt enkelt hade behövt en hel massa gånger och som alltid ställer upp. Och som till och med kan tänka sig att ta en senare buss bara för att man inte ska behöva gå omkring ensam på stan efter skolan. Jag uppskattar sådana små gester enormt mycket, just för att det alltid brukar vara jag som gör det för alla andra. Tack Malin.