Jag känner mig som ett litet barn som har varit på dagis alldeles för länge och som hoppar omkring och längtar efter sin mamma för att man vet att snart så kommer hon. Pappa och Linnea kommer och hämtar mig om typ 40 minuter eller något. Då ska vi först åka och kolla om Linneas telefon är färdiglagad och sen ska vi ut till Kallax och hämta min mamiii! Lite mer än 21 dagar har hon varit borta. Och jag är faktiskt lite förundrad över hur bra det har varit hemma under tiden. Jag var rätt så orolig där ett tag för att det skulle vara mycket bråk och sånt, men det kanske är därför som jag har varit extra duktig på att ta hand om mina grejer. För att undvika det liksom.

Nåja, idag kommer hon hem iallafall och jag vill verkligen inte veta hur brun hon är. 3 veckor i solen, och mamma som brukar bli rätt så brun av att bara spendera sommaren hemma i Luleå! Det är galet orättvist, särskillt när man själv aldrig är något annat än räka eller snögubbe.